Vi behöver hopp och framtidsvilja för att vilja få barn

För elva år sedan ville 91 procent av unga kvinnor ha barn. Nu har den andelen sjunkit till 75 procent. Siffrorna kommer från en ny forskningsstudie från Uppsala universitet, som bygger på enkätsvar från cirka 600 kvinnor med en medelålder på 24 år.

Att barnafödandet minskar har varit känt sedan tidigare, men orsakerna till detta har, enligt forskare bakom rapporten, varit relativt okända. Professorn och barnmorskan Tanja Tydén menar att det finns flera möjliga förklaringar till minskningen. Bland annat pekar hon på en rädsla inför klimatförändringar och det ekonomiska läget. Men det finns även de som aldrig känt någon barnlängtan, eller som värderar sin egen frihet högt. Under de senaste åren har det fötts färre barn än på länge. Förra året var antalet barn per kvinna, alltså den summerade fruktsamheten, 1,43. Det är långt under de 2,1 barn som behövs för att hålla ett lands befolkning på en stabil nivå.

Attitydskiftet och sjunkande fertilitetstal syns inte bara i Sverige, utan är en bredare trend. I många länder lockar staten med babybonusar, subventionerad barnomsorg och generös föräldraledighet – i stort sett utan resultat. Australiens babybonus introducerades med uppmaningen ”En för mamma, en för pappa och en för landet”, men har tyvärr inte fungerat som planerat. Att skaffa barn är ett framtidsprojekt och en mörk framtidstro påverkar viljan att sätta barn till världen, menar Gunnar Andersson, forskare i demografi vid Stockholms universitet. Han pekar också på att sociala medier levererar fantastiska bilder om verkligheten, vilket gör tröskeln till att skaffa barn högre när många tror att de skulle kunna få en partner som är bättre än den man har.

Men avsaknaden av en lämplig partner är inte alltid det viktigaste – svenska kvinnor skaffar barn först när de har jobb. Man väntar med barn tills annat är avklarat i livet som utbildning, arbete, karriär och resor.

OECD lyfter jämställdhet och rättvis fördelning av arbete och familjeliv som en långsiktig lösning. Men redan nu behöver unga stöd för att känna framtidstro – särskilt vid inträdet på bostads- och arbetsmarknaden, där höga priser och bostadsbrist ofta tvingar dem till dyra andrahandslösningar. En rapport från MUCF (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor) visar att de allra flesta unga tycker att det är viktigt med en bra social arbetsmiljö. Det är också viktigt för många att lönen är bra och att arbetet går att kombinera med andra delar av livet, som familj och fritidsaktiviteter. Det låter ganska rimligt, inte sant?

Ann-Therése Enarsson, 
vd på tankesmedjan Futurion

Detta är en krönika. Eventuella åsikter
som uttrycks är skribentens egna.