Hoppa till huvudinnehåll

Vi måste informera våra medlemmar om vilka konsekvenser ett misstag kan leda till

P lötsligt kom då sommaren som en explosion i mitten på maj, någon vår blev det inte tal om. Jag klagar inte, vi har väntat och längtat länge nog. Natoförespråkarna i vårt land har också väntat och längtat efter ett svenskt medlemskap.

Här kommer en slutsats från Kungliga krigsvetenskapsakademien som inte delar den längtan: 
”Om ett svenskt inträde i Nato, i tillägg till de andra nackdelar som det skulle medföra, även framtvingar en betydande ökning av försvarsutgifterna, är det då inte bättre att vi lägger dessa pengar på ett starkt försvar av ett fortsatt alliansfritt Sverige? Valet borde inte vara särskilt svårt. All eventuell osäkerhet om Sveriges agerande i en eventuell kris i närområdet undanröjs bäst genom att Sverige upprepar att dess säkerhetspolitiska linje ligger fast. Denna innebär sedan länge att Sverige med all kraft kommer att försvara sitt territorium och sitt oberoende. Något därutöver behövs inte.” Jag tänker inte ta ställning i frågan, utan här får var och en ta ett eget beslut.

Så har vi förlorat ett mål mot Försvarsmakten i AD (Arbetsdomstolen) där förbundet ogiltigförklarade en uppsägning av en medlem som utan tillstånd tagit med sin flickvän in i ett militärt skyddsobjekt. Domen innebär att ett misstag under 17 års tjänstgöring är saklig grund för uppsägning. Arbetsgivaren behöver heller inte formellt utbilda eller ha säkerhets-genomgångar vid säkerhetsklassifierade objekt. Detta var ett slag under bältet för mig och gör mig förbannad.
I min upprördhet får det mig att fundera över om LAS är så kraftfull som arbetsgivarna gapar om. Denna dom innebär att vi måste informera våra medlemmar om vilka konsekvenser ett misstag kan leda till samt få arbetsgivarna att agera och ge sin personal erfordlig utbildning samt säkerhetsgenomgångar som är värda namnet. 

Den försvarspolitiska inriktningen för Sverige har ändrats enligt följande: Den försvarspolitiska inriktningen för perioden 2016–2020 utgår från den förändrade säkerhetspolitiska situationen i Europa. Försvaret går från ett insatsförsvar till ett försvar med tydligare inriktning mot ett nationellt försvar. Den försämrade säkerhetspolitiska situationen innebär förändrade krav på den svenska försvarsförmågan. I propositionen redovisar regeringen en inriktning för att stärka den svenska försvarsförmågan och öka den operativa förmågan i krigsförbanden från och med 2016 till och med 2020. Politiken måste nog ta sitt ansvar och tillföra mer resurser, annars lär den svenska försvarsförmågan sjunka och den operativa förmågan minska fram till år 2020. 

Jag ser mycket fram emot vårt förbundsmöte den 30–31 maj som redan har varit när denna tidning kommer ut. Men det är fantastiskt kul och inspirerande att träffa våra förtroendevalda i detta forum.

Det var allt för denna gång och samtidigt vill jag passa på att önska er en fantastisk sommar och en skön semester.

Håkan Sparr
Förbundsordförande 
Försvarsförbundet